På vår (?) promenad...
Efter gårdagen som bara tillbringades hemma i pyamasen så tänkte jag att det vore skönt med en lång promenad. Eftersom de ringde från BVC och sa att Maj var sjuk så blev det inget besök dit idag. När Erik och Elin ätit och jollrat lite så begav vi oss ut istället.
Elin i sin åkpåse.
Erik i sin, på vänster sida.
För att göra det hela lite roligare så tänkte jag att det kunde vara roligt med lite omväxling. Travbanan måste ju vara snöfri så om jag går på den så blir det en runda istället för att traska fram och tillbaka på samma sträcka. Så mycket roligare – inte sant?!?!
För att göra det hela lite roligare så tänkte jag att det kunde vara roligt med lite omväxling. Travbanan måste ju vara snöfri så om jag går på den så blir det en runda istället för att traska fram och tillbaka på samma sträcka. Så mycket roligare – inte sant?!?!
Jag får sätta på Leo sitt halsband först, så han fattar att han skall få gå med, annars står han precis på mej hela tiden och pockar på uppmärksamhet. Har han halsbandet på står han vid dörren – skitglad.
Väl uppe vid travbanan så ser jag hundarna alldeles tokiga. De jagar någonting och jag ser till min fasa att det är en lite sork som de jagar. Jag springer för att hjälpa den stackars livrädda lilla livet men förgäves. Den sprattlar lite precis när jag kommer fram och avlider strax efter. Den har ett bett i nacken och ett i magen. Leo är jätteglad, han vill leka med liket och vrider sig ur mitt grepp för att komma till.
Herr Sork - död.
Vi går längsmed travbanan och hundarna jagar varann. Jag kollar efter vårtecken. Fåglarna kvittrar och det känns som att vintern har släppt sitt grepp.
Efter en bit in på travbanan så ångrar jag mej. Det är tungt att putta vagnen och jag är helt svettig. Jag har kommit så pass lång väg att det inte är någon idé att vända och enveten som jag är går jag vidare. Det blir bara värre och värre längs vägen. På vissa ställen så har inte solen eller regnet inte kommit åt så det är mycket is och snö blandat med gegga på vägen. Erik och Elin ligger nöjda i vagnen men ibland så regnar det in på dem och då vaknar de till. Vem skulle inte vara nöjd med att ligga nerstoppad i en kokong och bli puttad och omskakad i en vagn.
En sak som jag funderade på är att de kommer ju vara så vana vid att sova när det guppar och gungar som när man går på en grusväg. Hur kommer det bli i sommar när jag skall promenixa i Slottskogen och när jag går upp och ner längs Avenyn? Asfalten är alldeles för platt för dessa skogsbarnen, den gör ju inte så de somnar direkt. Hmmm…
Underlaget var inte vad jag trodde. Se det som ett träningspass var det någon som sa...
Efter mycket om och men kom vi ner till vägen och vi börjar trava hemåt på den riktiga vägen. Vi är hemma lagom till vällingdax.
Jag hittade inga vårtecken, det enda som tyder på vår är leriga vägar och mycket vatten i dikerna och att det ser ut såhär där vi går…
Svår terräng.
KRAM U
Kommentarer
Postat av: Karin
Ge aldrig vika för svetten
Postat av: Jenny
Vad är det för setter du har? Så skulle aldrig mina göra!!! Nu är vi hemma så vi tar gärna en promenad med vagnarna! Behöver också svettas! Kram
Postat av: Jennie
Rekommendera aldrig den uppfödaren till någon. Så skall inte settrar bete sig!
Jag hänger gärna med på den turen ngn dag så att man får bränna bort lite fläsk. Vad smal o fin du ser ut på bilderna.
Jag hör av mig när vi mår bra igen.
Kram
Postat av: JK
Ibland är de så söta att man vill äta upp dom, men det här???
Trackback
