VÄLKOMMEN IN

1. Hur trodde ni att det skulle bli att ha barn innan ni hade några?
Jag trodde inte att de skulle vakna så tidigt på morgonen. Hade ingen aning. Eller rättare sagt jag tänkte inte så. Jag trodde nog att alla människor oavsett ålder, gillade sovmorgon. Jag kom ihåg när vi hade haft tvillingarna hemma si sådär 5-6 dagar och jag sakta började inse att jag kommer inte få sovmorgon på mycket, mycket, mycket länge... jag resonerade mer -"Det blir va man gör det till" (standard fras). Tjänare...
Dom betämmer. Punkt slut.

2. Hur blev det? Vad blev inte som ni hade tänkt er?
När vi fick reda på att de va två bebisar så fick jag en hevetes bild uppmålad. Detta fixar vi aldrig. Vi kunde ju ingenting. Jag kände att det var, dom mot oss. Riktigt så är det ju inte. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna ha kul med dom. Istället för att åka med en kompis på stan så åker vi tre. Och även om vi inte direkt för en normal konversation, jag får ju inga svar, så är jag nöjd med de goa leenden jag får och de blöta pussarna. Innan dom kom va jag rädd att jag skulle tröttna på dem, att efter ett tag vilja göra något annat, ha tillbaka mitt gamla liv. Icke. This is my mission!

3. Vad var största chocken? Största negativa/postiva överraskningen?
Är mer låst. Jag trodde det bara va att ta ungen under armen och dra. Trodde aldrig att det skall med så mycket grejer om jag skall åka någonstans. Vrål åk till vagn minst 1000 kg, stor väska, blöjor, våtservetter, ombyte, mat, nappar, snuttefiltar, påsar, papper, leksaker. Skall jag vara borta över natten så skall det med tusen grejor till. Minst. När jag sticker iväg så är hela bilden fullpackad och det ser ut som jag skall vara borta en hel vecka. Mycket att tänka på. Efter allt packande så är jag glad om jag kommer ihåg att ta med mej barnen.
Tröttheten förstås. Jag jobbar ju på ambulansen och efter ett dygn är man trött! Jag vet ju vad trötthet är. Haha. Ett dygn på ambulansen är rena semestern.
Positiva överaskningen. Jag trodde ju inte att jag kunde älska två. Lika mycket. Jag va rädd att om det tex blev en kille och en tjej så skulle jag tycka om tjejen mer. Varför vet jag inte. Jag älskar dem lika mycket båda två. Det släppte när våra ögon möttes för första gången. Gränslös kärlek!

4. Vilken var er sickaste idé ni hade om föräldraskap innan ni fick barn?
Jag blev äcklad av mammor och pappor som satte ungens rumpa på näsan och drog in ett djupt andetag och konstaterade - Japp här va det bajs. Eller ännu värre. Över allt och var som helst vända upp och ner på ungen, kika in i blöjan och utbrista.
-Åh du har ju baaaaaaajsat!
Så skulle jag aldrg göra. Fy fan va äckligt!!

5. Ert bästa råd till blivande föräldrar?
När ni bestämmer er för att skaffa barn, ha ett tryggt och stabilt förhållande. Jobba som i ett team. Skaffa inte barn för att göra ett förhållande bättre. Det kommer med 100% säkerhet att bli sämre. Ge varann utrymme för egen tid. När du är borta, ring inte och kolla av hela tiden, utan koppla bort för en stund, logga av. Det behövs!

Ajöken!