VÄLKOMMEN IN

Vissa saker gör man bara inte när man har tvillingar. En av dom sakerna är att handla. De gånger Erik och Elin har varit i en mataffär är räknade på en hand. Idag va jag dock tvungen att ta med dem. Med Micke som är sjuk och tomt i kylen så va det bara att peppa sig själv så in i norden och åka till affären. Elin får sitta i kundvagnens lilla stol. Hon är rörligast och den som jag definitivt vill ha 100 % koll på.

Det går rätt bra. Erik sitter i kundvagnen och ju mer varor som jag stoppar i ju gladare bli han. Han leker med fläskfilén och visar mej att löken är som en boll. Elin leker med kedjan som man sätter ihop kundvagnarna med och är bara nöjd.

Vid sharken så skall vi ju ha lite stuff. Det finns små burkar med skinka som man får smaka på om man vill. Jag tänker inte längre än näsan räcker och ger den varsin bit. De smilar förtjust och säger ?da-da? och pekar på de små skålarna. Okej en bit till. ?Da-da? pekandes på skålen. Igen. Jag försöker ignorera och kommer precis på det dumma i att bjuda dem på skinka. DA-DA!!! Nu står Erik upp i kundvagnen och Elin hänger över kanten. DA-DA!!!! Ni fattar väl också hur lönlöst det är att försöka förklara för två 15 månaders barn att förstå att man smakar bara en gång?

Fler och fler varor åker i kundvagnen och Erik sitter nöjt och plockar med dem. Elin kollar in lamporna. Detta går ju som smort. Väl vid kassorna så har Erik precis kommit på att han kan slänga ur saker ut ur vagnen. Tur att vi är framme och snart klara. Jag börjar lassa upp på bandet. Om Erik blev glad när jag lassade i så blir han lika ledsen när varorna tas ifrån honom. Han vrålar och drar och sliter i korvförpackningen. Elin har kommit på att hon kan få över benen över kanten. Tjejen bakom mej i kön gör en hjälteinsats och sätter tillbaka henne. 953kr hör jag kassatanten säga. FAN! Jag vet att jag bara har 700 spänn på kontot. Jag säger utan att möta kassörskans blick att jag måste föra över pengar. Jag knappar på mobiltelefonen och för över pengar från annat konto (Mickes). Erik skriker och Elin gråter. Jag gör allt för att dölja paniken inombords. När allt är betalat och klart så går vi ut mot bilen. Erik är glad eftersom kassen åkte tillbaka ner i kundvagnen igen. Han river i sin glädje sönder hela kassen som varorna ligger i och han badar ibland pasta och kattmatsburkar.