VÄLKOMMEN IN

Det är tur att vi har hjälpsamma grannar!

Var tvungen att åka ut idag. Trots min svåra bihåleinflammation så var jag t-v-u-n-g-e-n att entra Alingsås för att kvittera ut åkpåsen som jag har prutat på länge nog nu. OM den skulle vara deffekt på något sätt så va idag sista dagen som jag kunde reklamera den och därför var jag tvungen att ta passaten till staden. Ett sånt jäkla sketväder, det snöade som 17 och det kändes inte helt okej att dra iväg. 
Iallafall - det gick bra och jag kom hem - nästan. När  jag körde in på Ryggebolbyväg så drar Björn iväg med traktorn för att ploga, YES det finns väl inget bättre än att åka bakom en plogbil. Han drog upp för vår branta backe och jag tänkte att när han kör in på den lilla avstickaren så fräser jag upp. Ganska så omedelbart så inser jag min begränsning eller mina dubbdäcks begränsning och jag blir stående mitt i backen. FUCK!!! Det första jag tänker är

1. Hoppas att ingen ser mej.
2. Hoppas att inte Källås kommer med sin snabba blåa crosscountry och krossar mej.
3. Undra när Micke kommer hem.
4. Var tog Björn vägen.

Jag glider bakåt... När jag skräckslagen kollar i backspegeln ser jag den gigantiskt stora stenen som ligger mitt i backen - jag är påväg att trycka in hela bagageutrymmet mot stenen. Nejnejnejnejnejnejnej!!!!!!!!! Bilen stannar 2 cm från stenen... Phu! Hur skall jag nu komma härifrån. Jag börjar ratta i panik. Plötsligt står bilen på tvärsen mitt i backen och nu tänker jag .

1. Hoppas verkligen att ingen ser mej.
2. Hoppas verkligen att inte Källås kommer med sin fula blåa crosscountry och krossar mej.
3. När fan kommer Micke hem.
4. Björn hjälp mej!!!!!

Gud finns!! Jag lyckas att inte backa på den stora stenen. Jag lyckas däremot att vrida bilen 180 grader för att hamna med nosen neråt. HURRA HURRA!!!! Jag klarade mej. Glad som en lärka kör jag sakta, sakta ner för backen för att de sista 2 m glida ner - i diket. Där satt jag fetfast!

Då kommer han. Björn. Han öppnar sin traktordörr och mysler och bara manligt konstaterar; -Jag får dra dej baklänges. Två försök och sen var jag uppe på vägen - utan en skråma.

Det är tur att man har goda grannar.

(Micke kom just in och sa att han står i backen med veckat släp och att hela dragkrokshistorian på bilen är sönder trasad... den andra grannen med traktorn kan inte dra loss honom utan Micke kör nu ut med grävmaskinen för att dra loss skiten som står på tvärsen i backen. Vad säger man? Kvinnor kan...)