Den röda hunden
På kvällen när vi sitter och kollar på tv så söker han ständigt en plats i soffan hos oss. Efter tillräckligt många "gå och lägg dej Leo" så ramlar han ihop i en hög på runda mattan. När vi går och lägger oss så hinner jag borsta tänderna och kolla ungarna ställa deras dörr på glänt och stänga till vår egen. Jag sitter på sängkanskanten och hinner precis krypa ner under täcktet när jag hör de släpande stegen. Alla som har en setter vet vad jag menar. Han öppnar dörren med nosen och släpar sig fram till min säng. Suckar högt precis som han tänker -"häpp ingen plats till mej ikväll heller". Jag lyfter undan täcket vid fötterna och säger okej då och innan jag slutar meningen så ligger han redan där. Ihoprullad som en kanelbulle. Stor suck.
Nu på morgonen så sitter ungarna och jag i soffan och kollar Dora. Då kommer han igen, släpandes. Stor suck. Ingen plats till mej. Sillslut tar han plats i stolen. Lägger sig tillrätta. Stor suck.
Innan så har jag varit ganska klar med att efter Leo så vill jag inte ha en ny hund. Hunderiet kommer Micke stå för. Vi pratade och Micke menar att Leo kan leva minst lite länge till. Han är ju 7 år idag. Rane blev 12 och Gizmo blev nog något i den stilen oxå. Men igår så surfade jag runt på diverse setter kennlar för att kolla lite. Kolla lite. Bara.
Det är ju så man bara dör. Irländska setter valpar är något av det sötaste som finns. Kennel Dubliner där Leos pappa finns har jättefina hundar. Leos mamma ägs av Jennie en kompis till mej men hon har inte någon regelbunden uppfödning. Sen har vi Kennel Discovery i Veddige. En annan kennel som har mycket fina hundar. Jenny känner jag ju och många av deras hanar är väldigt väldigt fina.
Det är svårt att veta hur det blir den dagen då Leo är borta.
Jag vill inte ens tänka på den dagen.. Fruktansvärt.. Just nu känns det som att jag inte komma skaffa någon mer hund, iallafall på ett tag. Det finns andra saker jag vill hinna med.
Ibland funderar jag på om man skulle ta en annan ras ifall man köper hund. Isåfall skulle jag nog satsa på Pudel eller Engelsk Bullterrier. Men så är jag ju en setterperson!! Jag KAN inte passera en okänd setter utan att hälsa. Eller om jag åker förbi en i bil så pekar jag. Då är man kär i sin ras.
Och ja, jag känner exakt igen mig i beskrivning. Settrar släpar fötterna efter sig. :D Settrar suckar. Och Settrar vill ligga nära.
Puss
Så typiskt setter, kolla plats i soffan och vilja vara nära! Jag har en tio veckors Ronaldo hemma :) Han är bra söt kan jag säga! Och Karin; skulle jag inte ha en setter så skulle jag också välja en bullterrier! De är så söta!
Ja usch... Detta med hunderiet är största förlusten med mitt förra liv. Och Karins beskrivning av zettrar och raskärlek är u samma med mig och prickiga. En dalmatiner går aldrig obemärkt förbi. Fast det finns så många raser jag skulle vilja ha... A är u inte lika på... Desa suckar känner man till och som hundägare älskar man de...
Ha en härlig söndag!
Ja du ni kommer garanterat skaffa ny hund. Om ett par år är ju kidsen äldre och kommer tjöta öronen av er mamma vi vill ha en hund vi kan sköta den och gå ut och gå......
